torsdag 12 november 2009

En plats de kallar Lyckan

Boken jag läste är en ungdomsroman skriven av Mårten Sanden. Den handlar om två tonåringar som lever i två helt skillda världar men som genom lustiga händelser kommer i kontakt med varandra. John som är den ena huvudpersonen gömmer sig i en kommunägd bod under sommare för att folk ska tro att han befinner sig i Frankrike, som planerat. Mia är den andra karaktären som man får lära känna. Hon använder samma bod som tillflykt när hon vill vara ifred och fly från sin respektlösa vän och allt annat jobbigt i hennes liv.

De båda är väldigt olika, för John som kommer från stans fina kvarter och endast umgås med människorna från den fina skolan han går på är Mias värld något helt nytt. Hans mamma arbetar som kirurg och att John ska gå ut skolan med högsta betyg och bli läkare han också är något självskrivet. Mia däremot gick ut skolan utan slut betyg och bor i en liten lägenhet med sin mamma. Sin pappa har hon aldrig träffat och många av hennes kompisar är missbrukare. Dagarna fördriver hon med att diska på en pizzeria medans hon försöker hitta sin mening med livet.

Trots att de är väldigt olika då de bla har en uppfostran som skiljer sig väldigt mycket så finner de varandra. De har växt upp och sett världen från två olika håll, med olika ögon och förutsättningar. Mia lär John att förstå och gilla människor efter deras persolighet och inte pga vilken familj de är födda i. Efter de tre veckrona i boden växer starka känslor fram hos de båda, även att de inte riktigt vågar erkänna det. Men de är inte förens efter ett stort svek som de återförenas igen och Mia har lyckats få John att inse vem han egentligen är.


Den här boken gillar jag starkt, man vill inte sluta läsa när man väl börjat. Den är lätt att läsa, den är ungdomlig och man känner igen sig i många situationer. Dessutom är det en bok som passar både killar och tjejer, delvis för att den är skriven ur både Johns och Mias perspektiv. Man lär sig att se på saker lite annorlund eftersom att man ser situationer i boken från två så olika ögons håll, det är bra. Jag rekommenderar!


3 kommentarer:

  1. jag har läst den boken. riktigt bra :) roligt att läsa ur en killes perspektiv!
    kram.

    SvaraRadera
  2. ja, men eller hur :) vad roligt min blogg verkar ha i det här inlägget btw.. mellanrum är ju aldrig fel?

    SvaraRadera
  3. En bra recension Louise! Har själv inte läst boken men blir sugen. Det jag kan bli lite ledsen och stressad över ibland är att jag inte hinner läsa och ibland inte tar mig tid för att läsa alla böcker jag vill. En fördel med mitt jobb är att jag får läsa om när ni återberättar om böcker jag själv inte läst och det är bra.

    Jag har kommeterar det du skivit på Jonnas blogg om ett visst TV-programm ;9
    Kramar Bettan

    SvaraRadera