En speciell vänskap

Godkväll! :)

Sitter och myser på mitt rum med tända ljus och GISSA vad jag lyssnar på.... Lars Winnerbäck såklart! ;) Jag kollar igenom lite bilder från helgen med Ebba, bilder från Grekland med Ebba, Stockholm med Ebba, Öland med Ebba, alla lov och helger med Ebba. Vi har känt varandra i ungefär 12 år nu och det har hänt mycket på de 12 åren kan jag säga. Det är häftigt att se hur vi har vuxit och utvecklats till två helt skillda individer med två helt olika liv.

Ebba är uppväxt som ensambarn, bor i en större stad med skillda föräldrar, sjunger spelar gitarr och dansar. Hon älskar att dansa och det är hopplöst att vara med henne om hon inte har gått på en lektion på några dagar. Ebbas föräldrar får släpa med henne till klädaffärer, sånt bryr hon sig inte särskillt mycket om. Får hon använda mönstade plagg i regnbågens alla färger är hon nöjd.

Jag är uppväxt med tre syskon, bor utanför en liten ort tillsammans med mina föräldrar. Jag är (som en kär vän så ärligt uttryckte det) tondöv och istället för att öva in piruetter är jag i stallet och rider. Mina föräldrar får släpa mig ur klädaffärer istället och när Ebba vill bli danslärare, sen doktor så drömmer jag om att få jobba som pogrammledare..


Nej, det är inte mycket som vi har gemensamt, det enda är egentligen är Lars Winnerbäck, Scrubs och att vi båda lekte med dockor till 11 års ålder... Om vi bara skulle gå i samma skola utan att känna varandra hade vi nog inte varit vänner alls... I Ebbas ögon skulle jag vara en lite bitchig 9:a som bryr sig för mycket om kläder och smink. I mina ögon skulle Ebba vara en rätt jobbig 8:a. Delvis pga att hon tar sig fram med improviserade danssteg, och jag skulle inte se den chrmen som jag nu ser i hennes annorlund stil.

Trots att det är övervägande saker som skiljer oss åt är vi bra vänner som står varandra nära. Det har alltid varit något speciellt med Ebba, just för att vi är så olika. Alla andra kompisar jag har är väldigt lika mig själv, vi har i stort sätt samma intressen, vi har nästan alltid lika åsikter osv. Jag tror egentligen att det är en förutsättning för att en relation ska hålla. Men Ebba är mitt undantag. Det är kul, annorlund och spännande att vara med någon som är så olik en själv, samtidigt som det är väldigt svårt att acceptera det ibland. Anldeningen till att det funkar så bra är nog till viss del för att vi inte träffas så ofta.

När jag pratar med Ebba pratar vi inte om "vardagliga saker" som läxor, kläder och liknadnde. Vi snackar mer om musik, film, böcker, jobb, framtiden, livet. Och det är väldigt givande att få höra på någon annas tankar som är så olika ens egna. Man får insperation och man lär sig att det är okej att ha helt skilda åsikter, men endå vara vänner. Man behöver faktiskt inte vara lika och man kan ha olika mål med livet.

Men när vi var små var just våra skillda åsikter ett problem och vi bråkade två tredjedelar av tiden vi lekte. .. Jag minns ett jullov när Ebba var 5 år, jag 6 år. Vi var alldeless lyckliga för att vi hade lekt i en vecka, en hel vecka utan att bråka en endaste gång! Nu har vi växt upp och lärt oss att åtminstånde gå halva vägen var, det är jag tacksam för. ;) Att vi fortfarande håller kontakten och umgås trots att vi har utvecklats till två så skillda människor med så olika stilar är faktiskt ganska fantastiks. Men jag är otroligt glad för det, Ebba kommer alltid finnas där för mig, det vet jag och det är en trygghet. Jag känner mig lyckligt lottade som har en vän som Ebba.

Om vi fölorar varandra här i vimlet så minns att jag står bakom dig. <3